1916
För att kunna utöva idrotten i mer organiserad form, få större möjligheter att skaffa utrustning och lokaliteter kallade en skara eldsjälar till möte den tredje mars 1916, troligen i Borgen.
Karl Andersson ledde sammankomsten och Agaton Johansson förde protokoll.
Där beslöts att föreningens namn skulle vara Hällbybrunns Idrottsförening och en kommitté utsågs för att arbeta fram stadgar.
Föreningens första riktiga möte ägde rum den tjugofjärde mars då följande styrelse utsågs:
Ordförande Sele Melin
Vice ordförande Nils Andersson
Sekreterare Mauritz Lindblom
Vice sekreterare Karl Ekström
Kassör Agaton Johansson
Revisorer John Hellkvist
Gustav Sandberg
Gusten Andersson
Övriga ledamöter Martin Söderlund, John Linder,
Anton Andersson, Karl Brostedt,
Ernst Lindqvist, Einar Söderlund.
De idrottsgrenar som representerades av föreningen vid starten var cykel, skidor, allmän idrott och fotboll.
Medlemsavgiften -kontingenten - bestämdes till 25 öre per kvartal.
Behovet av en fotbollsplan var redan från början den stora frågan och under sommaren 1916 lyckades man hyra en f d potatisåker på västra sidan om grusåsen vid Ekeby flygfält. Där bedrevs bollspark och friidrott,
i Hagbyallén tränades löpning.

Den första fotbollen – som förresten var den enda i hela Torshälla socken – köptes i maj 1916 för 10 kronor.
Klubbdräkten bestod av blå och vit tröja och svarta byxor.
Föreningen ingick i Mälardalens Idrottsförbund.

1917

1917 skapades föreningsemblemet, detsamma som finns idag.
En fotbollsdrabbning ägde rum i och mot Torpa en sommarsöndag, med tyngdpunkt på drabbning. ”Det blev omedelbart våldsamma ruff och bustag på planen från båda lagen. Torpalaget, som bestod av storväxta bonddrängar, blev arga på Hällby som spelade i nya eleganta fotbollströjor under det att Torpaborna själva spelade i långkalsonger och undertröjor. Nu skulle de högfärdiga Hällbyborna, som betraktades som stadsbor för sin närhet till Eskilstuna, få sig en rejäl omgång! Bollen som användes var två stövelskaft som stoppats med träull och sytts ihop av en skomakare från trakten, den var både kantig och hård. Då hände det: en av Hällby´s storväxta backar, sele Melin, skulle skjuta en backspark. Han tog i och drämde till med en jättespark och de kantiga stövelskaften susade iväg som en projektil rakt in bland publiken vid sidan av den gräsbevuxna åker som utgjorde Torpa Stadion. Stövelskaften träffade en kraftig bonddräng som just var sysselsatt med att lägga in snus, med våldsam kraft. Drängen stöp och snuset yrde vida omkring. Detta blev inledningen till ett omfattande tumult med nära nog allmänt slagsmål mellan publik och spelare huller om buller. När det lugnat sig tog Hällby fram sin ”riktiga” boll och matchen slutade med vinst för Hällby, 5-3.”
I september detta år kördes ett cykellopp på 50 km med start vid Sandstugan. Första pris var 7 kronor, andra 5 kronor och tredje 3 kronor.
Annars var medaljer det vanligaste priset, det formligen regnade medaljer över tävlings-deltagarna. Till slut föreslog Ernst Axelsson att föreningen skulle inköpa stansverktyg för egen tillverkning av Hällby-medaljer.
De försågs dessutom med blå- och vitrandiga band